<3
Idag åkte Bom till Thailand en månad utan mig. Det var riktigt jobbigt att säga hejdå och jag har inte gråtit så mycket på länge. Alla säger ”han ska ju bara vara borta en månad, han kommer ju tillbaka”.
Jag vet det men jag saknar honom redan, helt seriöst.
Jag vet att jag inte kommer kunna sova i natt, det är första gången vi sover utan varandra på fyra månader (förutom 5 gångers undantag i augusti).. Vi träffas nästan hela tiden, vi vaknar alltid upp tillsammans, åker till skolan, träffas på alla raster, efter skolan åker jag hem till honom, sen är vi ifrån varandra några timmar på eftermiddagen sen kommer han hem till mig och sover eller så åker jag till honom.
Vi träffas verkligen jämt, men jag trivs med det, jag saknar honom de få timmarna
om dagen som vi inte träffas, och det gör jag varje dag.
Han är mitt liv, han är verkligen allt. En månad utom honom kommer bli så otroligt tufft och jobbigt, men ska försöka göra det bästa av situationen och träffa vänner, fira jul,
festa och andra roliga saker.
Men det sjuka är att jag redan saknar honom, vi brukar alltid vara med varandra vid den här tiden.
Men det är bara att längta och se fram emot den 17 januari
då jag äntligen får somna i hans famn igen.
Egentligen är jag skittrött då jag somnade vid 3 i natt, men jag sitter uppe och väntar på ett sms från honom så jag kan ringa en snabbis och säga god natt.
